Sagan om Hornslandet

Upprinnelsen: Björn Blomberg omtalade att han bad en gammal Arnöbo att visa den gamle fäbodstigen till Bredsands fäbod och vidare till Kuggören. Då de kom till ett ställe med en hälla där stenar var utlagda i form av ett kors sa denne: "Det här är Korshälla, enligt sägen skall en riddare blivit ihjälslagen här".

Detta och då jag funnit gravar och ”tomtningar” på Idenorsolmen, när ”Snotterbärsmyren” varit en grund hamn och Hornslandet en ö, för cirka 1000 år sedan, så följer sagan:

Det var en gång en ”korsriddare” som lärt sig förfinad stridsteknik. Han var en allom fruktat hövding, hans namn var Arn. Då han kom seglande med sitt krigsrustade långskepp nordvart efter kusten och kom till det smala sundet innanför det i havet utstickande Hornslandet, insåg han genast det strategiska läget; ”Här slå vi oss ned och den där ön förklarar jag vara min”, sade han och pekade på Hornslandet. Hans läger blev alltså vid Arnön.

”Alla som vill segla här förbi skall betala lösen, annars blir det strid”, förklarade han. Roddträlar under ledning av några sämre krigare sände han upp på ön för att jaga och fiska samt förse elitlägret sundet med allt ätbart de kom över. Vid hårt pålandsväder skulle de bevaka och plundra de skepp som förliste vid de farliga Bålsö-skären.
Varje höst innan vinter gjorde han en kontrollfärd ut till de ö—lägrade för att se så inget värdefullt vrakgods undanhöll honom. Efter hand så försåg sig elitlägret i sundet med ”skön jungfrur” som vart deras kvinnor. Dessa började odla så smått. Med tiden så fick de hjälp av sina män och ett litet bysamhälle började växa fram. Den härsklystne krigarhövdingen hade toppstyrt dem länge och börjat bli alltmer ”obekväm”. När de så såg att han åldrats och försvagats, så passade man på då han skulle ut på sin årliga ”beskattningsfärd”. Några handlingskraftiga ur bägge lägren hade enats att avvakta honom på ett lämpligt ställe och gemensamt slå ihjäl Hövdingen. Så vart ARN—epoken slut. Därefter började en fredligare tid med jordbruk och fäbodbruk m.m. Men det är en annan saga.

Facebook
Twitter
Pinterest
Print
Email